Benjamin Franklin.

Jag bara undrar lite hur vi skulle göra med bloggdjuret. Nemo. Vi måste ju strukturera upp oss lite. Ingen tar ju tag i någonting på den här mötesplatsen. Jag föreslår följande;
- Matning, passning och socialt umgänge med fisken får cirkulera mellan deltagarna.
- Vid eventuellt dödsfall, alltså om fisken kolar vippen, sker begravningen för oss närmast sörjande den fjärde maj. Prästens uppgift blir att läsa utvalda stycken ur våra blogginlägg. På så sätt kan vi både marknadsföra oss och gråta, alltså göra två flugor på smällen.
- Vi förväntar oss att barnteaterakademin stöttar oss ekonomiskt.
- Djuret måste få lov att simma fritt mellan olika bloggar och forum (facebook). Det vore brutalt att hålla den instängd.
-  Djuret ska behandlas med respekt.
- Vi måste följa fn-konventionen om de animala rättigheterna.
- Djuret skall matas med varm honung dagligen
- Djuret har självfallet skolplikt som bör respekteras. Vi delegerar härmed ansvaret till övriga deltagare. Cornelia, kan du snälla gulliga leda fisken till och från skolan, mån till fre, vore supergulligt. Verkligen. Asså skitgulligt. Hallånbåt.
- Jonathan får sköta munhygienen på fisken.
- När fisken uppnår pubertalt tillstånd måste vi alla vara beredda på eventuella dispyter.
- Vi måste komma överens i frågor gällande berusande medel och djävulska injektioner.
- Gynekologbesök, Lisa hur fan ska vi förhålla oss till ungdomsmottagningen?
- Anna skulle gärna vilja ta med fisken ut på landet.
- Alltså, fisken måste sättas i vaccinationskarantän vid eventuell utlandsresa.
- Djur
- Religion och politik: Eh?
- Lungor
- Litteratur (det är ju viktigt) Rysk.
- Vid dammsugning: iaktta försiktighet. I annat fall kan fisken sugas in i dammsugarpåsen och aldrig mer se solens ljus.
- Efter att fisken varit ute och lekt med sina fiskpolare måste taxi bekostas av Barnteaterakademin. Hallånbåt asså.
-  Det är under alla omständigheter förbjudet att vidröra fisken på opassande sätt.
- Sängkammare: Tapetförslag mottages tacksamt via post.
- FISKEN MÅSTE FAN FÖRSÄKRAS! Folksam?
- Pensionsbesparingar: Barnteaterakademin.
- Piercingar och tatueringar: hur sätter vi gränser? Lisa?
- Dokumentation: När fisken blivit stor nog att kunna uttrycka sig själv bör han få en egen blogg. Fram tills dess ansvarar vi för dokumentationen av fiskens uppväxt och erfarenheter och munhygien.
- Anna kan inte lära fisken cykla.
- Kastrering: Johanna tar på sig fullt ansvar för detta.
- Bestraffning vid opassande uppförande från fiskens sida: Aga är tillåtet och rent av rekommenderat av hälsovårdsnämnden. Här kan ni bortse ifrån FN:s deklaration om animaliska rättigheter.
- Belöning: Klapp på huvudet och Marabou Helnöt.
- Kolsyrad dryck: inte före 27 års ålder.
SKÅL
- Giftermål: Fisken skall giftas bort och äktenskapet skall vara arrangerat från vår sida. Förslag: Karl-Otto (se foto i föregående inlägg)
- Vi älskar fisken och fisken älskar oss. Dock ej sexuellt.
- Fisken måste ha mössa på sig då kylan bryter ut i vårt nordliga land.
- Vi (Anna & Johanna) tar med fisken till Liseberg.
- Har ni något att tillägga: tveka inte att höra av er! Det gäller Nemos överlevnad. Hallånbåt!

Revolutionärerna

18.15
Anna: Jag har köpt värsta kameran så vi kan ta massa coola rökbilder!

18.18
Johanna: Tror jag cyklar till dej, need some air, är det ok om jag kommer runt 20 eller nåt? =) rökbilder jaaaa!

18.19
Anna: Alldeles utmärkt bruden!

19.57
Johanna: Bor du bredvid parken?

19.58
Anna: Parken? Nja.Vilken park?

19.59
Johanna: Haha, gräsplätten? Kan du ropa?

20.01
Johanna: Vilken gata? =)

20.02
Anna: Jag ser dig inte! Sågaregatan 3a =)

20.03
Johanna: Hahahahahahahahaha... Jag är fel.

20.03
Anna: Var är du? =)

20.06
Johanna: Jag har vart vilse i det här området förut. Vilket äventyr! :O en hund nosar på mig

20.08
Anna: Gah så fint! Alltså det är liksom gatan mitt emot tågspåret. Eh. Järnvägen =)

20.14
Johanna: Varför i allsindar bor du där? Jag får en skrattattck mina fingrar kan inte skriva k

20.19
Johanna: Du bor i ett vakum tror jag

20.19
Anna: I ett parallellt universum. Jag är Hitlers ofödda dotter.

20.23
Johanna: Jag tror jag stannar och slår läger i snäckan, gör en eld, Yla mot månen i min ensamhet. Seriöst kan du hämta mina vargkompisar jom.g

20.24
Anna: Är du vid snäckan/långt därborta? XD

20.25
Johanna: Anna lova att du hjälper till och Identifierar min kropp. Kan du hämta mig nånstans Jag håller på och tappa fingrarna

20.26
Anna: Jag kan komma och hämta din döda kropp. Säg var du är så kommer jag galopperande på en vit häst ungefär!

20.29
Johanna: Jag ligger mitt i mot station jag ligger i en konstig ställning så jag hoppas du känner igen mig

20.29
Anna: Hm. Jag går ut och letar.

20.32
Johanna: Pizzagubben å själsfrände i natten

20.35
Anna: Du är som en hel rebus. Elton är ute och försöker spåra dig.

20.36
Johanna: Jag flörtar med Pizzagubbe på rese nu kommer han mot mig hjälp

20.37
Johanna: Han vände

20.39
Anna: Men nu är vi vid pizzerian på resecentrum och ser dig inte!

20.41
Anna: Och pizzasnubben e rätt ful...

20.41
Johanna: Va? Är vi i thn?

"Censurera dem innan de går för långt" //Elton

Hej hej grillchips och banana split. Vi dricker vin. Vi är rysligt roliga. Vansinnigt underhållande. Otroligt vackra för kvällen. För vi tror på skönhetsideal. Våra manus var inget annat än en bluff. Vi har smink och hårspray för att vi tycker att det gör oss till bättre människor. Men vi äter i alla fall chips. Vi ska fettsuga oss så det är ok. Helena Adolfsson, snälla adoptera oss. Vi behöver dig. Din eleganta jävel. Marilyn: fuck you. Vi har bestämt oss för att komma ut ur garderoben. Skönhetsgarderoben. Vi har suttit där så länge med S Freud och försökt få tiden att gå. Men som alla vet; Freud lever inte längre, han var bara en illusion. Ett hjärnspöke. En tro om en bättre tillvaro. Så vi sparkade ut honom. Johannas bildlärare skrämde slag på oss båda när hon låg och snarkade i skafferiet. Såklart. Vi funderar på att dra till backstage. Anna behöver pissa. Låt henne pissa för guds skull. Regina ReginAH ReginAHAHAHAHAAAAAAAAAAAH. Vi har ett seriöst, icke vinberusat förslag: Att skaffa ett bloggdjur. En liten Nemo i tuppkam. Skulle vara bra för vår marknadsföring. Ute blir det sakta höst. Vi skojar om döden och banktjänstemän i allmänhet. Allmänhet är ett svårt ord att skriva. Allmähnet. Vi funderar på att ta en kurs i kroki. Sägs vara bra för matsmältningen. Ta hand om dina tarmar, snälla Helena Adolfsson. Ingen vet om att Anna har pokermarker i sin vapenväska. Johanna förväntar sig pengar men TJI FICK HON. Nä men seriöst talat: Vi måste skaffa ett bloggdjur. Agnes: Ät upp rosen för fan!!! We know you wanna do it. Lien: låt oss dubba dig till hertig of Majstrå. Annelie: värp! Snuskcornelia hoppas du inte har nåt uppblåstbart får i din garderob. Alingsåsare be a moviestar. Nu kom Elton.

AV: JOHANNA OCH ANNA

I morgon - Trete festival i N3 huset & Trollhätteläsningen

Hej!

Det är kväll nu och om några timmar ses vi igen. 

Om några timmar är det dags för läsningen av era pjäser, Trollhättetexterna! 

Det är kväll nu och jag ska snart sova. I morgon ska jag köra E45:an igen, mot Trollhättan och det kreativa N3 huset som i morgon kommer att vibrera av Teatercentrums Festival Trete och som vi i Dramatikerprojektet får vara en del av. En fin del! 

Nio professionella skådespelare läser era texter i morgon och det känns verkligen jättekul, men också lite vemodigt, för nu ses vi inte mer, inte just nu i alla fall. 

Det är kväll nu, men när vi ses är det dag och jag kommer stolt presentera texterna; Som det aldrig varit, Perfekt. Maxium kick - No sugar!, Alfred, Från ett blödande hjärta, Och strösockret glittrar, Mr/Mrs HP! 

Vi ses snart! Sov gott! 

Lisa Lindén

Vecka 41 - Den andra läsningen!

Runt 28 veckor är det sedan vi fick kontakt med er och era texter som ni valde att skicka in till Dramatikerprojektet. En vår och en sommar och en liten bit in på hösten senare är vi här. I morgon träffas vi på Masthuggsteatern i Göteborg och då kommer era texter att möta en publik. Teatrar, studenter, bibliotekarier, pedagoger, vänner och många andra kommer förhoppningsvis finnas i gradängen på Masthuggsteatern och ta del av när nio skådespelare; Kristin Falksten, Pamela Cortés Bruna, Peter Lorentzon, Hans Brorson, Staffan Nattsén, Emmeli Stjärnfeldt Johansson, Jan Coster, Lisbeth Johansson och Olle Liljas läser det ni skrivit och ger era karaktärer än mer liv.

Vid sex tillfällen i varje stad och en workshophelg har ni på plats och med eget arbete hemma arbetat, skrivit och skrivit om. Ni har vågat gå tillbaka och ändra och ibland helt byta riktning. Ni har gett texten en bit av er själva. Precis så som en kreativ process ofta fungerar. Dramatikerprojektets uppgift med att skriva ett grovmanus på ca 20 sidor har ni alla lyckats med och projektets syfte att stimulera unga människor att skriva har fullföljts. Vissa av manusen är inte ens särskilt grova längre utan  slipade och relativt färdigformade till den form och med det innehåll ni vill ha. Andra kommer kanske att plockas upp igen, av er eller någon annan som vill arbeta vidare med era texter och er.

Ambitionen har varit hög i projektet, både vad det gäller det organisatoriska med ett projekt i två (tre) städer; Trollhättan och Alingsås och lite Göteborg, samt att vi har varit en stor grupp. Så här när det drar mot slutet så tror jag mig kunna säga att vi har lyckats hålla den höga ambitionen hela vägen, att vi nådde långt helt enkelt. Det fina med att texterna är tryckta och finns samlade i kompendiet "Nio röster - Nio texter" är att de kan leva vidare och spridas.



Vi, jag, Jonathan Lehtonen och Lisa Nowotny, trodde nog att det skulle bli roligt att arbeta med Dramatikerprojektet och få träffa er, unga, kanske blivande dramatiker - men att det skulle vara så här roligt hade vi kanske ändå inte vågat trott!

I morgon kommer jag vara en stolt projektledare för Dramatikerprojektet! Tack för det!
Varma hälsningar Lisa Lindén

Fan!

NEJ nu ser jag att datumet är ändrat!
H*******
Då ses vi kanske i morgon, annars ringer jag och säger
GRATTIS VAD BRA VI ÄR för att jag vet på förhand att det blir bra.
Nåja.
Ciao  bellas

US

Johanna och Anna. Ju fler kockar desto bättre soppa, som de gamla grekerna säger. På en blogg krävs inga fotnoter. Anyways, vad jag försöker säga är att:
Vi har en blogg. Ni borde läsa vår blogg.

www.basketspelarna.blogspot.com

(Ett för övrigt mycket innovativt och irrelevant namn på bloggen.)

Sen; Vi ses på torsdag och sen; jag har börjat missbruka semikolon; såhär. Juste. En sak till: häll aldrig socker på risotto.

:) Hallu

^^! Hej! Idag är en speciell dag för mig så tänkte jag att jag kan ju skriver lite på bloggen :) Nu har jag bott i Sverige 3 år och 3 dagar. Jag är stolt över mig själv att jag kunna lite bätrre på svensk. Jag ångrar mig ingenting att jag valde flytta till Sverige. Efter det har hänt mycket så insåg jag att jag har världen bästa Mamma och mina härliga vänner som är alltid vid min sidan, tröstar mig, ger mig råd och erfarenhet. Detta året fick jag vara med på projektet och det har vart så underbar. Jag har lärt mig jättemycket, jag har fått nya goa kompisar :) Jag ville bara säga ett STORT TACK till alla er jag älskar och tycker om : ) BIG LOVE  <3
Kram från Hippi

Ojojojoj!

Ö hehe ja, vad ska man säga i stunder som dessa?... Lien är ju söt som en maräng, men tyvärr syns inte hon på klippet.

/Jo

Johanna på Subway :P

Alingsås härlig kväll

Botten upp! Av Lisa Bäckius

Trassel av Britta Freyhall

Tyngd av Andrea Jeasen
Jag har filmat 10 minuter av varje text. Hoppas att Lisa och alla andra kan också se :) Älskar er alla. 
Kram
En lilla flicka som är kär <3

Den första läsningen! Alingsås kl 18.00

Hej! Nu är det dags. I kväll hoppas vi att salongen på Palladiums biograf i Alingsås blir fylld av förväntansfulla, nyfikna och intresserade människor som alla vill lyssna på de tre första grovmanusen i Dramatikerprojektet. Det är Lisa Bäckius, Britta Freyhall och Andrea Jensens texter som kommer att bli lästa av skådespelarna Olle Liljas, Staffan Nattsén, Kristin Falksten och Emmeli Stjernfeldt Johansson.
Jonathan och jag träffade skådespelarna redan igår och det kändes väldigt bra!
Om bara några timmar ses vi!

Så spännande!

Lisa Lindén

Lilla Snyft

Det är mörkt ute och det känns faktiskt lite som att hösten nästan redan är här, trots att det egentligen var varmt idag. I kväll har vi varit i Alingsås på Kulturhuset för att vår sista träff där. I fredags var vi Trollhättan.

Känns sorgligt på något vis. 24 bilresor, typ, har Jonathan och jag åkt - E20 eller 45:an. Till er. Varje gång har ni alla varit med oss i bilen hem. Vi vänder och vrider lite på era texter, tänker och funderar. Men också så talar vi lite om er. Som personer. Om det vi får se. Om det ni bjuder oss på. Och vi är glada och stolta. Det känns lite så här häftigt att få vara med i det här.
Lite så känner jag. Men också lite snyft. Lilla snyft. För snart är det slut, i alla fall den här fasen. Den 6 september ses vi på Palladium i Alingsås för läsning där, sedan på Masthuggsteatern i Göteborg den 12 oktober och så sist den 27 oktober i Trollhättan på N3 huset under TreTe festivalen. Det ska bli så spännande!

Nu i helgen ska era texter in, de som inte redan skickat in vill säga. Jag vill be alla att fundera ut en favoritreplik i era texter och maila det till oss - de ska vara med i presentationen av era texter.

Kram kram kram!
Lisa Lindén
projektledare/dramaturg Dramatikerprojektet (för lite av de sista gångerna)

Skål på er.

Min källa ligger fortfarande och guppar på vågorna snällt som i ett litet ägg. På förlåtelsedagen den sjätte januari ska det bli fiesta för påsarna i sovsalen. Jag har bjudit in grävlingarna och rosendrömmarna. Men allt för få tackade ja till inviten och konsten. Sorgliga tårar frodades på glasögats nedre hälft. Jag kunde inte förstå vädret där inne. Åskan i huvudlänken. Jagade moln. Man ska inte växa åt dem som piskar sade han en gång. Jag ville bara få en kaka så därför nickade jag med luggen i skiten. Visdomen lurade oss då. Småungarna skrek åt aporna i trädet och matade dem med kikärtor, fast det var förbjudet. Vi drog i deras svanskotor. Föräldrarna piskade dem på ryggraderna. Arma kompanjoner låt oss frälsa gårdagen. Natten blev aldrig bjuden. Han hade ful haka. Fröknarna ringde hem och berättade att solen blottat sig för Måna. Slagsmålet fortsatte in på kvällskvisten. Spruta in det i blodet och hjärnan och munnen. Love you. Ljuset och mörkret knullar alltid på morgonen. Skål på de tysta motorcyklarna som bara står och glor tillbaka. Allvarligt talat. Flabba lågmält och anmäl dig i receptionen efteråt. Lämna företräde åt din lillasyster. Vi kan lika gärna sätta fart. Strutsarna kommer ändå komma sent. Han var fokuserad och räddade ditt liv den gången. Skonade och skadade oss alla. Är det någon liten jävel där uppe som skrattar saliv på oss? Bittra bistertid påväg mot lucia och sångerna som vi kan. Alla gråter. Kul på stigen i svarta hålet. Dra åt helvete, snälla du, så att barnen får sova. Bra. Sådärja. Än finns det hopp och frid att leta efter i kyrkan. Biffen berättade att livet består av möten och avsked. Lille vän, I love you 2, vacker tass förevigt och håll käften. Ta aldrig på elstängslet. Ät aldrig upp dina egna tänder. Då kan du skadas.

/JOhanna
- Och nej, hon förstår inte heller denna text :)

19 augusti 2011

Snart är det dags för den sista träffen på n3. Känns roligt, och lite skrämmande. Känns så konstigt att vara här, framme vid den sista punkten på manuset. Tiden har gått fort, helt otroligt! Känns som det var väldigt nyligen vi hade vårt första möte. Då man var nervös som om det vore första skoldagen. Nästan i alla fall. Jag tycker att min egna skrivprocess gått bra. Även om det vissa dagar känts omöjligt så har jag hittat olika knep som underlättat. Ett exempel är att jag började skriva på en till pjäs, som mest var till för att skriva av allt jag tänkte på. På så sätt fick jag ut allt jag hade, som även innebär att jag fick ut nya idéer till den "riktiga" pjäsen. Jag har haft riktigt röligt med detta projekt och det är riktigt röligt att ha fått träffa så jäkla röliga människor!

Vi ses snart grappar!

Cornelia

Hallå Hallå

Äntligen jag har skickat in min pjäs och jag hoppas att det kommer bli bra :) Jag känner mig inte nöjd med det jag har gjort ... jag vill ändra den hela tiden, speciell är att jag bli trött på pjäsen bara för att jag har läst den många gånger. Jag vet inte om de är rätt eller fel. Ibland så kriver jag konstiga meningar, fel stava, krångliga meningar. Jag känner mig så dum ibland när jag sa nånting fel eller de passar inte i situation.  Men aa vad ska göra med de som har hänt ^^! Låt det gå.

Jag har saknat er alla ni härliga människor. Det är fredag imorgon jag ser fram emot det :)

Puss på er XD

Dröm söt :)

Lilla Lien

Offentlig nyhet.

Vi skiter i att kronprinsessan ska ha bäbis i mars. För det ska Annelie också, och den kommer va superduperdupermycket sötare. Dock kan det hända att Annelies blir flintskallig, för pappan är nämligen rakad. :)

/Jo

Redigerar

Stirrar på min text. Läser varje replik högt och markerar med röd penna. Kommer till slutet och tittar återigen på min text.
Det är väldigt mycket... rött...
Var det någon intelligent som någon gång sa att en text aldrig blir färdig?
Är redo att hålla med nu. 


Peace out Rynktanten

so we made our own computer out of macaroni pieces, and it did our thinking while we lived our lives

Jag drömmer om andra slut på berättelsen. Drömmer om något av bestående karaktär. Tycks under helgen som gått utvecklat någon slags grammatik-nazistisk läggning. Inga versaler i min värld. Inte heller tycks det finnas några lyckliga slut. Har slarvat bort en brödrost och hittat en japan på undervåningen. Nässjö är i fel klimatzoon och här fylls petflaskor med varmvatten för att behålla kroppsvärme och självrespekt. Use once and destroy. Måste avsluta mitt manus. Vill att det ska finnas lyckliga slut. Vill hitta min brödrost.

jag har också ångest.

Ok. jag vet hur det känns nu. eller det har jag ju vetat förut också, men inte sagt det så här helt tydligt. jag skriver just nu. i morgon är det leverans. jag ska leverera. så jag har ångest. Men; nu kommer det - det är bara att jobba på. Det enda som verkligen hjälper, som lindrar, sorterar och får ner pulsen är att jobba lite till. gå tillbaka, sudda, radera, skriva till, ändra stil, bryta av och så. på toppen av allt. peppa sig själv.
Jag kan det här. Jag kommer att lära mig någonting nytt om det här. Morgondagen har något spännande för mig. Jag tänker framför allt har roligt under tiden. Så, ville bara säga det till er så här.
Ni är jätteduktiga och jag vet att ni kämpar på i alla dessa olika rum runt om i regionen. (Själv sitter jag vid köksbordet eftersom mitt arbetsrum är så stökigt).
Anna- nej, vi kopierar inte upp till fredag, för det ska ni få sedan. Alla texter ska ju tryckas och då får ni alla texter. Alla texter kommer heller inte vara klara precis när vi ses, utan de ska inlämnas samma kväll som vi ses. Vi kommer att tala om detta om tryckningen när vi ses. Kram kram kram!

/Lindén

ang. bordsuppsättning 3a

Ni VET ju att jag MÅSTE skriva om så många andra har skrivit för jag lider av någon slags dramatikerprojektet.blogspot.com-relaterad-tvångstankestörning. I morgon drar jag till Nässjö. Borde börja packa. Ska do my very best för att kunna komma på fredag. Jonathan och Lisa: Ni kopierar väl upp allas manus till alla??? Mycket viktigt. Har popcornsalt på fingrarna och feber i hela kroppen och snart måste jag säga hejdå till min hund. Peace out, sistas'

Jag tycker ni är fina.

Nu är det bara slutspurten :) Känner ni det? Mjölksyran skriker, svetten rinner i bäckar från armhålorna, man börjar se lite suddigt, men det går bra ändå. För nu. Nu vet man att det inte är så jävla långt kvar. Nu är vi snart framme. Hur länge har vi sprungit? Det kommer vi inte ihåg. Men vi ser mållinjen och publiken tjuter i extas. Diverse huligan-gäng står längs sidorna och slåss av upphetsning. Alla undrar. Ska de klara det? Japp, det ska vi. Om vi så ska spy på prispallen så ska vi klara det. JOBBA JOBBA!!!! VI ÄR BÄST!!!

Jag har börjat leka med porslinsgrisar. Mina karaktärer får liv i dem. Jag börjar bli galen. Herregud. Det är tur att vi ska runda av snart.

Pöz å kram Jo

Ni och vi är bäst!

Det var allt jag vill säga.
Tänk vilken tur jag hade som hamnade i en sådan fin grupp med underbara människor.
Ni är helt klart bäst!

Peace out Rynktanten

Trött augustinatt.

Hej i natten!
I kväll har Lisa, Jonathan och jag Lisa jobbat hemma hos mig. Vi har läst era texter och talat om upplägget på läsningarna och om att vi börjar påbörja den fasen då säckarna ska knytas ihop, paketen slås in, punkterna ska sättas men fantasin fortsätta att jobba. Läser era inlägg här på bloggen och blir glad över att se det ni skriver, även om ångesten över att skriva. Ja, precis - det är en del av processen och det är jobbigt att skriva och det är det som är så fint, för där någonstans mitt i det kan texten ibland få ett eget liv. Ville bara säga det och att ni har jobbat på fint  - häng i nu det sista när ni får er feedback och tänk på att den dagen som vi ses ska ni in med era slutversioner så att vi ska hinna trycka dem till läsningarna.
Kram å godnatt i denna lite trötta timme.
Lisa L

SoVieT KiTsCH

Moss och grankott! Ville bara säga, keep on rockin' och be proud och håll ert huvud högt och allt sånt. Vi är awesome.

wooooh

Gooood kväll!

Ignorerar det faktum att det är fredag idag och att jag egentligen borde vara ute och göra staden osäker, och sitter inne med datorn i högsta hugg och försöker få klart pjäsen. äsch, sveper i mig ett glas vin istället. vem vet, kanske man får spännande idéer av vin? meeen ångrar troligen större delen av dem imorgon.

nej, nu är nästan allting färdigt. nu är det bara den satans början kvar. kanske det som man behöver lägga mest fokus på, eftersom det är de 10 första minuterna som kommer att läsas upp? ;) neejdå.

Idag har jag annars varit på besök hos några släktingar, där jag numera är känd som "Agnes - den blivande manusförfattaren". visst, vi säger så.

ja, har även fått handskas med några problem medan jag skrivit. min datorn kraschade helt förra veckan, och kunde därför inte skriva. men eftersom jag sparat pjäsen och alla idéer på min mail så har jag ju kunnat skriva på min systers dator så länge. problemet är att den är köpt i USA, därför finns inte alla bokstäver med på tangentbordet, alltså å ä och ö. sa har lat det tillslut. later inte sa javla bra, eller hur?

ett tips till er alla - spara allt ni skriver på alla tänkbara sätt som går! INTE roligt om allting bara försvinner och man får börja om. it aint pretty.

men nu har datorn plötsligt fått liv igen, men vet ju inte hur länge detta håller så jag får passa på att skriva ikväll!

Hoppas det går bra för er alla.

ja just det, får sällskap av min vovve ikväll också. men tror inte riktigt att hon är till så stor nytta.

tjing!

/AGNES

Kasta draggen älskling!

"Kom igen nu Cornelia, skriv slutet då. Skriv ett magnifikt slut. Sätt kronan på verket nu då. Men hallå? Vad sysslar du med? Kom igen! Har du inga bra idéer eller? SKRIV!"

Suck. Just nu är allt bara...nej. Jag är petig...vill ha Slutet i näven men det är svårt att hitta. Det verkar ha gömt sig under golvet. Ena stunden är jag full med idéer och har svårt att välja vilken jag ska köra på, andra stunden är det tomt och jag bara ratar de tidigare.

"Sov på saken. Nähä...det hjälpte tydligen inte. Testar att sova en gång till då. Nähä? Det måste vara något fel på den där uppmaningen. De jag köpte den av sa att den skulle fungera? Suck, reklamera!"

Jobbigt läge? Ja. Omöjligt läge? Nej

Kom på att jag måste ju skriva på bloggen, fö fan!

Hej vänner.
Jag sitter på en ö, där internet kommer och går men fårlortarna består.
Fårö.
Trevlig ö måste jag säga.
Varje sommar besöker vi denna ö.
Så jag kan ju alla stigar och stränder, satte.
Vart vill jag komma?

Jaja.

Manuset/pjäsen/min text/mitt barn sover för närvarande. Jag vill inte väcka den. Men jag måste väl. För dess egen skull. Och min!

Vet inte hur slutet kommer ta sig. Det är smått frustrerande. Men men. Dä ä väl bara å hitt på nåt. Hitt på nå revolutionerande vättja. Så att dä tappas hakor. Elle skriv nå sorgligt, så att dä tappas tårar. Hmm, vi får väl se.

Jag har faktiskt funderat på en underbar nödlösning, så att jag kan smita ifrån hela slutet-grejen. Helt enkelt; Jag skiter i slutet!!! En berättelse med en början och en fortsättning och... inget mer. Grymt! Då kör jag på det! Då kan jag gå och lägga mig med kakburken och läsa Créme fraiche istället... (!)... Mycket bra samt kul bok Mcbeal.

Och en hälsning till Annelie. Hjärtliga gratulationer. Bra att du insett vad vi alla alltid vetat.

Nej nu ska jag väl ta och tänka på refrängen gott folk. Det är ju en dag imorgon också. Och då far jag hem.

Love from Johanna långben.

Liten uppdatering...

Hej, ja nu skriver jag här.
"Jag" är Andrea föresten.

Det går, men inte så snabbt. Jag skriver så gott jag kan och försöker verkligen.
Har bett Jonathan om lite hjälp, men har inte haft tid att sätta mig och läsa hans svar fören nu.

Eller ja, jag har haft tid egentligen.
Men jag har inte mått så bra och har prioriterat annat.
Som att hitta jobb.

Men jag jobbar vidare.
Imorgon kommer en vän till mig från Halsberg och hälsar på!
Ska be henne läsa min text och få lite feedback öga mot öga.

Skriver nog här igen när jag känner för det.
Funderar på att lägga upp en liten dikt jag skrivit, men den är inte helt klar en så ni får vänta.

Over and Out
// Andrea

Vadå, vänta, undrar hur det går för mig. Det kan jag ju skriva om. Just nu går det inte alls för just nu är det ett heltidsjobb att inte tappa hoppet om mänskligheten totalt. Denna plötsliga djupsinnighet är konstitutionell. HA vilka svåra ord jag kan. Nej: Att man kan skjuta nästan hundra människor på en ö och en Stephen King-bok är vad som ligger bakom denna spektakulära sinnesstämning. Stephen King borde aldrig få ge ut en bok, han behärskar inte konsten att försköna. Man måste försköna, annars är det förgäves. Allt han har lyckats åstadkomma med den här jävla boken (Marathonmarschen) är att jag tror att jag ska bli skjuten hela tiden, samtidigt som jag inte tycks kapabel att släppa tanken att alla kommer dö snart. Det bara tar mig tillbaks till mina ständiga utläggningar om ansvar. M a n  f å r  i n t e skriva en sån bok! Om man gör det måste det stå en varningstext riktad personligen till mig. Något i stil med: "Vänligen notera: Om du är extra känslig för nattsvarta historier utan hopp eller romantisering, har svårt att hantera när varje positivt laddat begrepp dissekeras in till minsta elektron och om du tycker det är rätt obehagligt att känna att du snart kommer dö - läs en annan bok. Särskilt A. Zetterström varnas." Då hade det varit okej. Vänta. Pratar jag fortfarande om Stephen King? Jag är besatt. Besatt av att ta reda på ifall det verkligen är okej att göra såhär. Äh. Vänta, var det inte mig själv jag skulle skriva om? Juste. Börjar om:

Min Josefina har blivit sjuk. Det är lite synd om henne, men hon har även blivit ett par år äldre och anammat ett språk som inte en människa på denna jord talar. Hon använder många ord som slutar på 'sera'. Romantisera. Ideologisera. Emotionalisera. Ja, ofta hittar hon på dessa ord själv. Hon är även förtjust i att göra verb av alla ord hon kommer över. Också har hon så mycket självdistans att hon inte är trovärdig. Jag är väldigt glad att hon inte är trovärdig. Det är konsten som skapar verkligheten, inte tvärt om. Verkligheten överträffar fiktionen. Hur absurd Josefina än må vara så finns hon alldeles säkert någonstans. Kanske var det hon som var den främsta förespråkaren för att avskaffa slaveriet, kanske var det hon som sköt vilt omkring sig på  en ö. Jag vet inte vem hon är, allt jag vet är att hon har blivit sjuk och ett par år äldre och ett par kilo mindre trovärdig.

Å andra sidan, träffar man Marilyn Monroe sådär sonika i en spegel en eftermiddag så tappar man förmodligen fotfästet vem man än är. Även Jesus hade lite problem med just fotfästet när han dog, har jag förstått. Jag avskyr Josefina grovt. Det är kul att skapa karaktärer man inte står ut med. Jag har alltid svårt att komma på bra slut till saker jag skriver. Det slutar ofta med att jag, i sann Tarantino-anda, tar död på varenda en. Så ska det inte bli den här gången. (det var det där med ansvar) Kanske är det vad jag bör fundera över istället för att sitta här och snacka Stephen King och göra mig lustig över mina egna karaktärer.

'til we meet again, yoda.

Tänk - att någon kallade mig för Anna McBeal. Nog för att det låter som en hamburgare, det gör ingenting. Det är det snällaste någon kan säga till mig - rynkannelie, I LOVE YOU! Och 'grattis' eller 'hurra' eller vad man nu använder för ord, att du fått lite självinsikt på köpet! Klart du är bra. Det vet ju jag och jag har ju alltid rätt. Gammalt djungelordspråk. Over and out,

McBeal

Va?

Helt plötsligt händer det. Molnen skingras och jag ser min text i nytt ljus. Jag ser vart det dimper ned och vart det blir långdraget, jag ser "plötsligheterna" och hur texten har olika tempo. Helt plötsligt efter ångesttimme, ångestdagar och ångestveckor släpper det. Bara så där. Känner mig ganska nykär i texten. Härligt!

Det gäller att inte ge upp.

Peace out Annelie alias rynktanten (Anna McBeals orginella smekamn på mig)

Never ending story!

Jag har, efter mycket om och men, skrivit ner slutet på mitt manus! Är mycket nöjd! Har en början, och ett slut.. mellandelen måste jag fila på mer! Kommer man någonsin bli helt nöjd..?
Känns som att man stirrar sig blind på sin text.. läser den så många gånger att man nästan glömmer bort hur man vill ha den..

Jag jagar inspirationen, svårt att fånga den ibland! Måste få lång tid på mig att skriva, men jag blir aldrig orolig för att inte bli klar i tid.. vet att inspirationen kommer så småningom, även om det tar tid.

Familjen har frågat mig flera gånger om jag är klar snart, efter många timmars spenderande åt att sitta med manuset, men får förklara att ibland sitter man bara och filar och pillar med texten, utan att skriva till fler sidor. Vad förvånade dom blev! Och jag blev förvånad över att dom tror att det verkar vara en barnlek att skriva ett manus. Efterarbetet tar tid! Mer tid än själva skrivandet, enligt mig. Men det är ju så rooooligt!

Nu ska jag jaga mer inspiration!

Lisa

12:23 -

jag vill äta glass.
jag vill äta glass.
jag vill äta glass.

12:24 -

äh

Anna

Din värsta fiende

Din värsta fiende och även min är jag och du. Såhär på upploppet när texten är "nästan-klar-men-ändå-inte" poppar du och jag upp som gubben i lådan. Suprise! Jag är min värsta kritiker och du din. När jag skriver och skriver står jag själv där över axeln och petar med en pinne och stör.
"Du suger!"
"Som om någon vill läsa den här pjäsen!"
"Lika bra du ger upp."

Det finns ingen som kan kritisera mig så bra som jag själv. Jag är hård, hänsynslös och lämnar mitt självförtroende att förblöda vid dikkanten.

Så vad gör jag eller vad gör du?

Du och jag gör det enda vettiga. Ta ett riktigt snack med dig själv och prata ut. Jag ska ha ett med mig. För varje kritik jag ger mig själv, för varje inrepeterad "du suger" replik ska jag ge mig själv svar på tal. Så måste jag hålla på tills jag är tyst och låter mig själv skriva. 

"Du suger!"
"Du ljuger, jag suger inte alls. Det här kommer bli riktigt bra."
"Du har fel."
"Nej, du har fel."

Ingen hade sagt att skriva var lätt. Ingen hade sagt att det skulle vara såhär svårt.
Men ingen hade heller sagt att jag skulle börja prata med mig själv. Kanske ett steg i skrivprocessen, vad vet jag eller vad vet du?

Peace out från Rynktanten

Hej alla. Ni suger på att skriva här. Men jag suger å andra sidan på att skriva det som borde skrivas, så jag antar att jag är värst ändå. C'mon. Never lose the spirit. Håll ditt huvud högt. Salta era popcorn, för ni vet att Gandhi riskerade sitt liv för att vi skulle få salta våra popcorn. Stäng dörren och skriv, för ni vet att Virginia Wolf  riskerade sitt egenvärde för att vi skulle få våra egna rum att skriva i. Jag försöker väl bara säga, äh, ge inte upp. Det finns bara lyckliga slut.

Fidelity

DET ÄR DÄRFÖR JAG HAR BÖRJAT MÅLA. För att inte förlora synen. Om man inte målar själv ser man nämligen inte annat än reproduktioner och klischéer, och man har inte minsta chans att se ljuset. Och jag tror inte på någonting förrän jag ser det. Ögonen är för mig den kroppsdel som står överst på hit-listan. På natten ligger jag och ser Egon Schiels tavlor. Han rymde med sin syster och tog henne med till Rivieran på smekmånad, när hon var fjorton år, men han blev också bara tjugoåtta, så han hade ju bråttom. Nu kan jag se bilder där det förr var ytor och färger. En inte obehaglig utan rätt så lustbetonad skräck – bättre än den man kände som barn, när min syster och jag stack bilder från bröderna Grimms sagor mitt i synen på varandra. 

     ”Bu! ” om man satt ensam bläddrade man försiktigt, man visste precis vilken bild som dök upp – och var. Man styrde själv de kittlande rysningarna. Men att sticka bilderna i synen på varandra utan förvarning var våld.

SIMONE BRÖGGER - CRÈME FRAÎCHE

***

Jag är den sista att  jämföra skrivandet med någon form av konst. Men detta stycket tycker jag ändå bara säger det allra mesta, så jag är beredd att frångå mina principer for once in my life. En rysligt bra bok, för övrigt. Bör ligga överst på allas att-läsa-lista. Crème Fraîche. 

Jag har en rutig skjorta på mig och en slarvig knut på huvudet. Jag ser fantastiskt konstnärlig ut idag. Synd bara att ingen ser mig. Försökte lära mig spela piano för att komma närmare den obestridliga kulturella världen. Det gick mycket dåligt. Försökte skriva en text. Det gick ännu sämre. Hamnade i soffhörnet framför amerikanska tv-serier med grillchips och coca cola. Jag antar att jag inte är någon kulturbrud. Men en sak fortsätter jag bestämt att hävda - Att vara pretentiös klär mig. Som fan. God natt. 

Hallå alla manus-författare därute! Cornelia här!

Jag sitter här i den illa lägenheten jag bor i, ser regnet skvätta mot fönstren och funderar på vad jag ska äta ikväll. Under dagen har jag utvecklat två av mina karaktärer, BigMac och Tusse. Den ena har blivit mer känslosam medan den andra börjat harkla hårbollar titt som tätt. Min alldeles för söta Alfred har blivit en hjälte i BigMac's ögon. Alfred har fått BigMac att inse att han faktiskt förtjänar snälla vänner som tycker om honom för den han är.

Veckans skriv-pass har varit laddade. Jag har vaknat, sett på några avsnitt av Sex-and-the-City samtidigt som jag ätit, skrivit, borstat tänderna, återgått till skrivandet och sedan fortsatt så med pauser. För att inte bli galen har jag träffat människor i form av vänner för att vila och ladda om tankarna. Denna skrivprocess fungerar ypperligt bra för mig, den fria själen. Då jag om dagarna är ensam i denna lilla lägenhet kan jag även passa på att ha läsning för mig själv,  starring: Cornelia, Cornelia, Cornelia och Cornelia. Jag vet inte varför, men läsningarna i Angered kändes lite mer levande och givande. Men men...

Mitt effektiva skrivande kommer förhoppningsvis fortlöpa! Jag är själv nyfiken på hur storyn kommer sluta, då jag inte kommit överens med själv än hurvida det ska sluta lyckligt eller olyckligt. Ska någon inse att man inte ska bry sig om andras skitsnack? Ska någon bli superhjälte? Ska någon bli mördad? Det drar sig lite mer åt det förstnämnda, men man får se.


Ha det så gott nu ni alla därute! Hoppas allt går väl!

Det finns bara lyckliga slut.

London's calling, one, two, HEJ, det är mitt fatala behov av att hävda mig som försöker fortsätta på Annelies inlägg här under! Att skriva när man inte vill. Mina tips är de vanliga: Ät mycket socker, läs inga böcker (antingen är dom för bra och ger dåligt självförtroende, eller för dåliga och fullständigt waste of time!) Köp ett trådlöst tangentbord. Köp en katt. Om du kör fast: kasta katten framför dig och se hur många gånger han kommer tillbaks innan han tröttnar. Vem som ger upp först. Drick starkt kaffe. Blunda. Skriv. Tänk vad lite jag hade att komma med. I morgon är en speciell dag, Lien bjuder oss i trollhättegruppen på lunch! OCH alla kollegor, medmänniskor och andra berörda, på kvällen tänker jag gå ut och ni tänker följa med. Gratis inträde mellan 22-2230. Nu ska jag lära mig spela piano.

'till we meet again, DR Watson!

Att skriva eller inte? Och vart då?

Att skriva kan vara spännande men ibland ett rent helvete. Man fastnar i ett töcken av ångest och kan inte ta sig loss. Hjälp! Det låter som en skräckfilm, tänker du. Vad gör hon då?

När jag trasslar in mig i orden därhemma framför datorn och är redo att slänga ut skiten genom fönstret har jag en plan B. Eftersom jag är gammal (25 år!) och har skrivit sedan åtta års ålder har jag kommit på några knep när det gäller mitt eget skrivande.

Alltså, så där står jag nu med dator i handen (eller båda händer för den är tung) och har öppnat fönstret (Som student måste man tänka på kostnaden för en trasig ruta). Då tar jag ett djupt andetag, tar på mig skorna och går ut. Alltså genom ytterdörren och inte fönstret.

Var går jag då? Överallt där jag kan tjuvlyssna på folk såklart. På tågstationen eller på cafét nere i stan. Där lossnar det och jag frossar i folks bekymmer och privata samtal. Det bästa är om en bebis skriker eller ett par grälar då släpper töcknet på ett kick. Men om jag är trött av ålder och inte orkar gå ut, då sätter jag på musik och teven samtidigt. Det kan ge samma effekt.

Ja, skriva är spännande men desto roligare om man har en hel dator och inte en trasig.Med åldern kommer visdom helt enkelt.

Hälsningar från Trollis!/ Annelie

Sommarvärme och glass!

Ja, i onsdags var det möte för vår lilla grupp i Alingsås!
Jag hade tänkt blogga då, men jag glömde...
Men nu skriver jag!

Vi träffade Lisa & Jonathan på ett glasscafé.
Det va inte fel ska jag säga er!
Vi pratade en del om hur vi skriver och när vi skriver som bäst och självklart om våra texter.

Detta va ju sista träffen innan sommaren.
Det ska bli spännande och se vad som kommer hända med texterna under den tiden!
Ska nog sätta mig och skriva lite på min om en stund.

Eller kanske nu, för jag vet ärligt talat inte vad mer jag ska skriva här!
Här får ni i alla fall en bild från i onsdags på mig, Jonathan, Britta och Lisa!
Den andra Lisa tog kortet så tyvärr får ni ingen bild på henne.

Ska nog skriva här igen snart. Kom på att jag nog har lite bilder från helgen i Angered.
Vi får se!

Ha det!
// Andrea

Glad sommar (men ta inte sommarlov helt ännu)!

Igår och idag har vi haft avslutande sommarträffar i Trollhättan och Alingsås. Hur har det gått sedan workshophelgen? Har ni ändrat och skrivit mycket i era texter? Hur mår ni?

Ja, lite så var ingångarna för de här träffarna. Innan vi sågs hade deltagarna till uppgift att maila in sina texter till oss utifrån den feedback vi gav efter helgen. Dock visade sig att många har haft fullt upp med mycket annat i livet. Att inspirationen funnits där direkt efter helgen men att det sedan tappades bort en aning. Skolan, jobb och livet har varit där och knackat på. Och precis så kan det ju vara i en skrivprocess. Det är inte alltid man får till det, det är inte alltid man har tid och.... Men då kör vi på det tänkte jag och Jonathan så vi lät deltagarna börja med att skriva om sin skrivprocess. Hur de skriver? Var de skriver? Vilken tid på dygnet de skriver? Hur det känns? Var de får sina idéer ifrån? Om de vet hela berättelsen när de startar eller om den växer fram?

Det är så fint att se hur deltagarna tar sig an uppgiften och skriver, protesterar en aning med kommer fram till sin egen process och också vågar tala om den och dela med sig av den. Ni är modiga - mest hela tiden! I Alingsås hann vi också äta glass på torget och i Trollhättan satt vi kvar till det fina N3 huset stängde för kvällen. Alla deltagare fick också personliga samtal där mycket handlade om att det nu är dags att ta ett rejält tag i sin text, ge den möjlighet att växa och att skapa utrymme för det där med skrivprocessen!

I veckan stod det nu också klart att en av deltagarna tyvärr kommer att lämna projektet. Och det var just det där med tid och att få till det. Ibland passar det inte bara eller annat kommer i mellan. Så fungerar det också.

Nu lite sommarkänsla - men vi hörs igen på mailen i slutet av juni!
/Lisa Lindén projektledare & dramaturg Dramtikerprojektet

Rajjtan tajjtan!

Idag har vi lärt känna oss själva. Efter djupa självanalyser vid fikabordet:

Johanna: Brukar lägga sig på golvet när hon drabbas av skrivkramp. 

Agnes: Måste sitta i ett helt mörkt rum utan tv för att inte bli störd.

Cornelia: Måste käka konstant, för att inte tappa inspirationen.

Lien: Jobbar bäst under press.

Anna: Fick för lite syre som barn.

Annelie: Var ej närvarande. Men vi saknade henne jättemycke!!!!

Dagen D.

Jonathan lärde oss idag att man måste förstå även sina mördarkaraktärer.
Han lyckas. Med bravur.

Lyssnar noga. 

Våra kära handledare i en livlig diskussion. Typ.

Johanna och Cornelia visade sig ha fler likheter än vi anat.

Rökning dödar. Men gör dig vacker på bild.

Vårt Trollhättespöke.

Anna kröp igenom en sten.

Workshophelg på Angereds Teater - Andra Stället!

 Trots ett hårt hållet schema med 20 minuter för varje text blev helgens arbete väldigt kreativt. Regissören Olof Lindqvist och skådespelarna Kristin Falksten, Hans Brorson, Ove Wolf, Nina Särkimäki och Emmeli Stjernfeldt tog sig an dramatikerns texter med generositet och erfarenhet. Arbetssättet att så här halvvägs in i projektet få sina texter lästa och "sedda" på en scen visade sig vara roligt och inspirerande. "Nu hör jag att jag inte måste skriva så." "Det där måste jag ta bort.". "Där har jag faktiskt skrivit något bra!" var lite av tankarna. Även för oss dramaturger var det skönt att se och höra texterna, vissa saker som vi tänkt på tidigare förstärktes och annat var nytt. 

Önskescenariet skulle vara att vi skulle få möjlighet att arbeta med samma skådespelare även till läsningarna som ska vara i slutet på sommaren - men det vet vi inte ännu. Mycket återstår att skriva - och planering ska göras. Men vi återkommer! Tack till alla ni som deltog!!! 

/vid datorn Lisa Lindén projektledare & dramaturg  Dramatikerprojektet

Jag heter Kristin Falksten och är skådespelare.
Om man ska skriva eller ställa sig på scen får man vara modig för nervös blir man.
Så är det bara.
På lördagen när vi samlades så var både skådespelarna och de unga dramatikerna lite spända och förväntansfulla.
Snabbt var vi igång och läste texterna, varje text fick en halvtimme. Vi läste texterna och sen fanns det lite tid för regissören Olof Lindqvist att arbeta vidare med texte och testa olika saker med skådespelarna.
Jag spelade bla katt, Marilyn Monroe och 5-årig flicka.

Lite röster från skådespelarna och dramatikerna:

 "Roligt att läsa texterna, skönt att inte vara så mycket förberedd- då blir man inte så nervös. Jag blev grymt imponerad över texterna."

"Karaktärerna har fått personligheter av personer som man inte har någon relation till. Jag har lärt mej mycket av att höra de andras texter"

" Det kan man bli lätt att man tar bort sin egen inre röst när man arbetat länge som proffessionell, likaväl som skådespelare och dramatiker. Att behålla sin egen röst är något värdefullt och att hitta nya röster är viktigt. En utmaning och vad som är viktigt för skådespelaren är att anpassa sig till texten och inte hamna i någon slentrian."

"Olikheterna i de olika texterna gjorde att man inte jämförde sin text så mycket, huruvida den var bra eller dålig."

"Det var kul och intressant att se processen på scen med regissören och skådespelare. Det jag tar med mig mest är att lita på sin magkänsla och lägga in sig själv i texten."

"Jag har lärt mej mycket om teater och det var kul att lära känna nya människor. Det var lätt att känna sej hemma."

"Alla lärde sig något, oavsett hur länge man hållit på med teater eller skrivande"

"Man fick större förståelse för sin text, eventuella ändringar som man kan göra och inspiration att fortsätta skriva"

Workshophelg i Angered!

Helgen 21 och 22 maj har vi varit på Angereds Teater på Andra stället och jobbat med alla dramatikernas texter. Fem eminenta skådespelare och en proffsregissör har varit på plats. Här kommer lite reflektioner!

Gemensam manusträff!!!

Tutihut!

Idag träffades Alingsåsarna och Trollhättarna för första gången. Det blev ett rätt kort möte på ynka två timmar. På denna tiden hann vi med att prata om allas katterfarenheter och vi fick även lära oss att Annas bror heter Daniel. När det gäller manusbiten så har vi fått skriva ner tanken och idéerna bakom våra texter och vad vi vill förmedla, och varför just det är viktigt för oss. Det känns som om hela kvällen varit lite halvt stressig. Men själva uppgiften kändes inte så stressig. Det var mycket som skulle hinnas med utöver det. Det som vi skulle hinna med mer än att skriva om våra texter var att "Lisa stor" och Jonathan skulle prata med var och en av oss om våra texter och ge kritik.

Vi skulle som sagt slutat 8 men det är fortfarande full rulle här. Det var kul att träffa varandra för vi har hört mycket om varandra.

Det förekom också en intensiv och våldsam diskussion om Astrid Lindgren med "extra Lisa".

Tjingeling tingeling!

Dagens inlägg skrevs av Agnes och Britta/ England

Bara tre sidor text

I Alingsås hade vi nöjet att träffa Staffan Nattsén som gav oss tips (se inlägg nedan), inte bara utifrån skådespelarens perspektiv utifrån läsandet och tolkandet, utan också, som bonus, ytterligare knep utifrån skrivandet. Bland annat att ta tillvara på det undermedvetna.

Något vi verkligen försöker tjata om vid varje tillfälle är att då det kommer till skrivande, eller konst över huvud taget, finns det nödvändigtvis inte ett rätt eller fel och att alla förhåller sig till sin process på ett ytterst individuellt plan. Processer kommer vi prata mer om.

Alingsås tidning var på plats för att följa upp projektet och dramatikerna i Alingsås. Vi berättade om... vet ni vad? Vi gör helt enkelt så att vi länkar upp artikeln här när den ligger ute.

Dramatikerna har än så länge skrivit tre sidor. Tre sidor! Någon nämnde det skämtsamt som att vi precis börjat.

Till detta räknar jag på att vi har gjort uppgifter, pratat om dramatikerns roll och dramaturgens roll och olika sätt att angripa ett tomt blad, olika sätt att rikta en text till olika målgrupper. Olika sätt att bygga ett drama, ingångar utifrån tid, rum, plats och karaktärer. Framförallt karaktärer. Vi har lagt tips och tankar bakom öronen till den grad att "bakom öronen" blivit ett internt begrepp. Vi har byggt synopsis tillsammans och pratat och ifrågasatt. Dramatikerna har skrivit personliga/påhittade berättelser som de delat med sig av, fortsatt att utifrån makt & maktlöshet på kort tid spinna på idéer, idéer som för en etablerad dramatiker är avundsvärt bra! Utifrån idéerna har vi på ytterst kort tid fått omkring tre sidor grovmanus från varje dramatiker. Vi har läst och diskuterat, fortsatt prata om hur var och en kan fylla sina idéer från glödande lampa till dramatisk text.

Det känns lustfyllt. Och vi hoppas det känns lustfyllt för alla.

När Lisa och jag sitter i bilen mot Göteborg är vi glatt överraskade. Varje gång! Det händer saker hela tiden. Det känns som att texter och idéer redan utvecklas där på plats, i Trollhättan och Alingsås, det händer så mycket från gång till gång, från mail till muntlig presentation. Vi jobbar på och i bilen tillbaka vet vi knappt längre med säkerhet vilken stad vi just lämnat. Då vi åker på plan väg lämnade vi Alingsås, men så snart vi passerar vägbyggen lämnade vi Trollhättan. Vi är utmattade av kreativt flow, som då man varit på semester på en sjysst ort med ett nytt språk, där man tagit del av allt och blir mattad av all information man tagit in. Det känns som att vi jobbar on the road, vilket gör att jag identifierar mig med ett coolt yrke.

Vi har inte precis börjat. Vi är på god väg.

När jag nu sitter hemma och reflekterar över vad vi gjort, då jag ser över köksbänken, hatthyllan, vardagsrumsbordet och golvet, där det ligger lösa utkast och idéer utskrivna, dels från dramatikerprojektet och dels från andra projekt jag själv skriver på. Ser att det dräller omkring där, idéer, tankar, anteckningar, citat. Det just nu tomma kylskåpet då jag knappt varit hemma, och böcker som ligger till hands snarare än på pedantiska rader i bokhyllan. Allt påminner om drömmen att få leva på att skriva. Om hur mycket jag älskar att få göra det. Om då jag en gång började i ett projekt som liknade dramatikerprojektet, och var jag hamnade.

Jag är mycket glad och stolt över alla inblandade i projektet!

Jonathan Lehtonen

Skådespelarbesök

Hej alla framtida konkurrenter!

Denna kalla tisdag har vi haft Staffan Nattsén som är aktiv inom Teater Uno med oss. Det var väldigt givande och kul att få hans reflektioner om hur man läser dramatik. Han gav oss bra tips hur man skriver och lite vad man ska tänka på. Huvudsaken var att vi skulle ha kul när vi skriver vilket var ett bra tips. Vi hade även en fin läsning av våra texter som gjorde att man nästan vaknade upp. Att få sin text "testad" var underbart bra och gjorde att man kunde lättare fortsätta.

Tack för idag! Synes 16 Maj

kreativ design

Och, om ni framtida författare funderar över något sådant som

artistnamn

så är detta svaret på alla era frågor.

over and out

SoVieT KiTsCH

Tjena. Här kommer ett inlägg ni inte väntat er. Från en hörnsoffa i ett relativt suspekt rum, klockan börjar närma sig midnatt och musiken tycks inte ha förändrats under det senaste årtiondet. Här sitter jag nämligen och lyssnar på Avril Lavigne och känner mig allmänt kulturellt förtappad. Jag antar att jag också är det. I Trollhättan idag tappades hopp om mänskligheten då vi tittade på Fucking Åmål. Det var en bra film trots att karaktärerna var riktiga idioter. Nu sitter jag här och funderar över ifall jag bryr mig om att Bin Laden är död. Allt jag kommer fram till är att jag inte gör det. Jag läste dock fel namn i morse och trodde hela förmiddagen att det var Obama som dött, då kändes det lite jobbigt. Jag antar att jag helt enkelt inte köper det här med människors lika värde. Varför jag skriver om det här och nu, det är det ingen som vet. Jag vet sällan varför jag säger saker. Ännu mer sällan varför jag skriver dem. Det kändes bara kul att lämna lite avtryck. Säga hej, utan att använda ordet hej. Nu gjorde jag det ändå. Två gånger.

Dags att återgå till Avril Lavigne. För att inte vara den största enskilda orsaken till att den här bloggen tappar tråden så kan jag ju bara avsluta med att säga att jag kommer bli uppriktigt ledsen när våra möten är över. För vi är duktiga. Vi är jävligt duktiga. Dessutom tycker jag om oss. 

From Clint Eastwood with love. 

Fucking åmål

Idag har vi haft jättekul. Vi har läst varandras början till manus. Dessutom har vi sett filmen fucking åmål. Det var väldigt spännande att få ta del av varandras texter. Alla var unika. Hej då!

Våren har kommit!

Den här veckan kom våren på allvar till Västra Götaland och jag och Jonathan har redan konstaterat att det är grymt skönt att projektet pågår under den här vackra tiden! Två gånger har vi nu träffat er och det fantastiskt kul och spännande att höra er berätta och läsa det ni skriver. Så mycket idéer som bor i er!

I veckan som gått har vi talat om vad ett Synopsis är. Synopsis kan beskrivas som en idépresentation av det som ni tänker skriva om. Ett grekiskt ord från början (som så många andra) och betyder någonting ungefär som "samskådande". Ett synopsis ska kortfattat beskriva vad manuset kommer att handla om. Vem/vilka som är huvudperson/-er (hjälte - protagonist) och hur de förhåller sig till varandra. Vilka "motståndare" (antagonist) som finns till protagonisten.
Ett synopsis kan också beskriva en viss tematik som ni vill beröra, vilken ton/språk som kommer att användas samt även om ni redan nu vet till vilken åldersgrupp ert manus främst kommer att rikta sig.

I Alingsås talade vi också lite om dramaturgens roll på en teater och vi kom fram till att den rollen kan se väldigt olika ut. Generellt kan man ändå säga att dramaturgen har texten i fokus, analyserar den och kan stå till hands till både dramatiker och regissör. Om inte dramatikern är närvarande (eller ej längre levande) kan dramaturgen ses som textens försvarare. En dramaturg kan också arbeta med omvärldsanalys och research inför ett projekt. Dramaturgen kan också många gånger vara den första kontakten en dramatiker har/tar in på en teater.

I Trollhättan talade vi en hel del om barn generellt. Kan man beskriva barn? Hur ska vi tänka till målgrupp? Kan man klumpa ihop individer och kalla dem för barn? Ja, här delade vi våra olika ingångar och talade också om vi i vår vardag träffar barn och i vilka åldrar de i så fall har.

Nästa vecka när vi ses, i Trollhättan är det redan i morgon så hoppas vi att ni har hunnit skriva dialogens början (eller mitten, eller slutet) på era idéer. Vi vet om att det är kort om tid här i början, men vi tror det  är bra att sparka igång allt skrivande ordentligt så här i början.

Ni är grymma!
Ha en skön 1:a maj så ses vi snart!
Lisa

Synopsis - ett fult ord?!

Att skriva synopsis i grupp kan leda till många skratt upptäckte vi idag. Gruppen skapade en berättelse om cyklande pojke med benprotes som blev påkörd i ett tyst rum. Tragikomiskt i högsta grad.

Får man skriva om verkliga personer med deras rätta namn? Kan man skriva en pjäs om Olof Palme med till exempel hans fru som skyldig mördare? Frågor vi inte har svar på.

Tills på måndag ska vi viga vår Valborg åt skrivande. Hela två till tre sidor ska vara klara, så nu har vi inte tid att skriva mer.

Anna hälsar att meningen med livet är mat. Hon är hungrig.

Tills nästa gång...

Från Trollhättan med dramaturgi

En bra fortsättning

Den här gången gick vi igenom synopsis och vad det innebär. Kändes skönt att kunna prata om sina idéer och få reflektera över vad de andra har för tankar. På rasten fick vi veta vad en dramaturg egentligen gör. Vi jobbar även på rasterna här i Alingeby :). Det känns som vi alla är på gång nu. Alla har en idé och något att skriva om tills nästa gång. Puss och kram!

Glad Påsk!

Nu har vi också varit på Kaboomhuset i Alingsås och också äntligen fått träffa er där. Det känns skönt  att nu ha fått ett ansikte på varandra; Anna, Agnes, Cornelia, Johanna, Lien, Lisa, Britta och Andrea och så jag och Jonathan. Efter Påsk kommer vi också att få träffa Annelie och Pierre - vilket vi ser fram emot.

På de första träffarna har vi talat om dramatikerns roll och om vad det kan innebära att skriva en text som andra sedan ska tolka. Ni har fått skriva om en viktig händelse och sedan tala om den utifrån att den skulle berättas för eventuella olika åldersmålgrupper. Både i Trollhättan och i Alingsås har vi nosat på den övergripande temarubriken Makt och Maktlöshet och hur vi tänker kring den. Det var verkligen spännande att höra hur ni tänker kring de orden och vad de kan innebära i vardagen.

Igår på onsdagen var jag och såg Systarna på Backa teater i Göteborg. Den handlar om vad som hände Askungens styvsystrar utifrån deras perspektiv. Förutom att föreställningen hade en fantastisk kostym och scenografi och skådespelarna var strålande så är den också intressant för oss eftersom det i föreställningen finns texter från unga människor som vävts samman med Malin Lindroths manus. Hoppas, hoppas, kanske, kanske kunde vi få till att gå och se den tillsammans.

Tills nästa vecka har vi bett er att skriva ca en sida om en  presentation av en idé av det ni vill skriva som. En sådan presentation brukar kallas för synopsis och kan vara en hjälp till att komma igång med själva berättelsen. Glöm inte att maila den så skickar jag vidare till varandra.

Men innan dess är det påsk och idag far häxorna enligt traditionen till Blåkulla för att festa loss med djävulen! Men det är ju en annan berättelse.

Glad påsk på er i alla fall så ses vi nästa vecka!

Lisa Lindén

Wollie Bollie!

Alingsåsgänget här! Dock en person kort idag! Idag träffades vi för första gången. Vi känner oss förväntansfulla, det verkar väldigt intressant och spännande. På dagens möte fick vi berätta om oss själva och vi fick en uppgift under tidspress. Som det var kul att se att vi faktiskt klarade av utan problem.
Godis är gott (i lagom mängder)!
Kram från oss!

Första mötet med Trollhätte-gruppen!

I kväll var första mötet med Trollhätte-gruppen och den firades med fika och prat. Vi hade väldigt trevligt och pratade om hur projektet kommer läggas upp och hur dramatiker så väl som författare arbetar. Vi presenterade även de redan skrivna texterna för varandra. Vi har även gjort en skrivuppgift. Dem fick vi läsa upp för varandra och sedan diskuterade vi. Det var lite läskigt men alla överlevde... Med nöd och näppe. Vi kommer bli ett gött gäng.

Ps. hej allingsåsare! Ska bli kul att träffa er sedan.

Snart nog tisdag

Regnet, som är en kanoniserad favorit i Göteborg hade lagt sig och lämnat en lite väl rå kyla för att man skulle kunna ta in att det är 19 april om fyra dagar. Lisa och jag passade på att åka till Alingsås för att se klassrumsföreställningen "Bruce Brenda David" vilket var - bortsett från underhållande - tankeväckande, inspirerande och intressant utifrån den målgrupp våra grupper kommer rikta sig mot utifrån Barnteaterakademins uppdrag.
Det slår mig oftast att det jag ser, vare sig det är en föreställning, film, utställning eller dokumentär direkt blir kopplat till det jag just nu arbetar med, som om det är attraktionen som dragit dit mig och inte jag själv som tagit det aktiva valet att se det. Dessa tankar kring inspiration snurrade i huvudet och mattade mig behagligt då vi återvände till Göteborg för att lägga upp en viss ordning kring första mötet i Trollhättan.
Vad som känns viktigt just nu är att så frön kring skrivandet som konst och uttryckssätt över huvud taget, men också, redan nu, specifikt kring ämnet makt och maktlöshet. Men att istället för att pressa ihop en snäv ram för de blivande dramatikerna vara så fria som möjligt då vi diskuterar makt och maktlöshet.
Till första mötet har vi formulerat ett par prestigelösa skrivövningar för att kanske se, eller vidare diskutera gnistor av inspiration.
Mer om dessa gnistor snart nog.
Jonathan Lehtonen

Alingsåsgruppen är klar!

Nu är gruppen i Alingsås också klar och det känns jättekul att vi har valt fyra deltagare från Alingsås och sex deltagare från Trollhättan till att vara med i Dramatikerprojektet!

Från början hade vi tänkt att ha en gemensam första dag för båda grupperna redan nu i lördags - men eftersom det dragit ut lite på tiden bestämde jag och Jonathan Lehtonen att spara på det. Men snart så...

Nästa vecka drar projektet igång på allvar och vi träffas tisdagen den 19:e april i Trollhättan och onsdagen den 20:e april i Alingsås.

Nu på fredag den 15:e ska jag och Jonathan faktiskt redan till Alingsås för att passa på att se föreställningen "Bruce, Brenda, David" som Regionteater Väst är där med.

I går föll ett vårregn över Göteborg och då var jag, Jonathan och Lisa Nowotny på Lagerhuset vid Järntorget i Göteborg tillsammans med ett 40-tal andra och lyssnade till när barnkulturvetaren Natalie Davet presenterade sin rapport om Barndramatik på temat "Makt och Maktlöshet" som hon gjort på uppdrag av Barnteaterakademin.

Är du intresserad av rapporten så går den att beställa från Lisa Nowotny, projektledare för Barnteaterakademin på: lisan@angeredsteater.se

Temat "Makt och Maktlöshet" kommer också vara någonting som vi i Dramatikerprojektet förhåller oss till i vårt arbete.

Ikväll går jag också på teater - det är den nordiska, feministiska gruppen Subfrau som kommer till Pustervik i Göteborg med sin föreställning "Subtales - arior från medelklassen"
Ser verkligen fram emot det - det var ett par år sedan jag såg dem senast och jag är nyfiken på vad som hänt sedan dess!

Vill också passa på och tipsa om att Profilteatern från Umeå gästar Göteborg med sin föreställning "Om nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propagana?". De spelar på Frölunda Kulturhus, Göteborg nu i veckan.

Ha det fint!
Lisa Lindén

Ja! Nu har vi läst alla inkomna, spännande bidrag på uppgifterna att skriva dialog!

Idag är första dag för Bloggen och det känns spännande! Även om Jonathan Lehtonen, Lisa Nowotny och jag, Lisa Lindén har träffats flera gånger nu under januari, februari och mars för projektplanering så känns det som det är först nu som det verkligen startar. Nu är vi på gång på riktigt! Det beror givetvis på att det är idag som vi faktiskt har meddelat deltagarna i Trollhättan att de kommit med i projektet. Mer om de spännande deltagarna kommer snart!

I Trollhättan är vi också klara med datumen och att vi kommer att vara på det nya Kulturhuset N3. Missa inte N3:s invigning nu på lördag den 9 april. http://www.n3trollhattan.se/

I Alingsås är vår grupp av dramatiker ännu inte riktigt klar men vi är på gång och hoppas på att bli klara den här veckan. För er som bor i Alingsås kan ni också läsa artikeln i Alingsås Tidning. http://www.alingsastidning.se/puff_visa.asp?id=7922&sidnamn=ALINGSÅS



Men till er blivande dramatiker i Trollhättan så kan vi bara säga - Välkomna och att vi är väldigt peppade på att träffa er!



/Lisa Lindén