fredag 17 juni 2011

Fidelity



DET ÄR DÄRFÖR JAG HAR BÖRJAT MÅLA. För att inte förlora synen. Om man inte målar själv ser man nämligen inte annat än reproduktioner och klischéer, och man har inte minsta chans att se ljuset. Och jag tror inte på någonting förrän jag ser det. Ögonen är för mig den kroppsdel som står överst på hit-listan. På natten ligger jag och ser Egon Schiels tavlor. Han rymde med sin syster och tog henne med till Rivieran på smekmånad, när hon var fjorton år, men han blev också bara tjugoåtta, så han hade ju bråttom. Nu kan jag se bilder där det förr var ytor och färger. En inte obehaglig utan rätt så lustbetonad skräck – bättre än den man kände som barn, när min syster och jag stack bilder från bröderna Grimms sagor mitt i synen på varandra. 
     ”Bu! ” om man satt ensam bläddrade man försiktigt, man visste precis vilken bild som dök upp – och var. Man styrde själv de kittlande rysningarna. Men att sticka bilderna i synen på varandra utan förvarning var våld.
SIMONE BRÖGGER - CRÈME FRAÎCHE

***

Jag är den sista att  jämföra skrivandet med någon form av konst. Men detta stycket tycker jag ändå bara säger det allra mesta, så jag är beredd att frångå mina principer for once in my life. En rysligt bra bok, för övrigt. Bör ligga överst på allas att-läsa-lista. Crème Fraîche. 

Jag har en rutig skjorta på mig och en slarvig knut på huvudet. Jag ser fantastiskt konstnärlig ut idag. Synd bara att ingen ser mig. Försökte lära mig spela piano för att komma närmare den obestridliga kulturella världen. Det gick mycket dåligt. Försökte skriva en text. Det gick ännu sämre. Hamnade i soffhörnet framför amerikanska tv-serier med grillchips och coca cola. Jag antar att jag inte är någon kulturbrud. Men en sak fortsätter jag bestämt att hävda - Att vara pretentiös klär mig. Som fan. God natt. 
Hallå alla manus-författare därute! Cornelia här!

Jag sitter här i den illa lägenheten jag bor i, ser regnet skvätta mot fönstren och funderar på vad jag ska äta ikväll. Under dagen har jag utvecklat två av mina karaktärer, BigMac och Tusse. Den ena har blivit mer känslosam medan den andra börjat harkla hårbollar titt som tätt. Min alldeles för söta Alfred har blivit en hjälte i BigMac's ögon. Alfred har fått BigMac att inse att han faktiskt förtjänar snälla vänner som tycker om honom för den han är.

Veckans skriv-pass har varit laddade. Jag har vaknat, sett på några avsnitt av Sex-and-the-City samtidigt som jag ätit, skrivit, borstat tänderna, återgått till skrivandet och sedan fortsatt så med pauser. För att inte bli galen har jag träffat människor i form av vänner för att vila och ladda om tankarna. Denna skrivprocess fungerar ypperligt bra för mig, den fria själen. Då jag om dagarna är ensam i denna lilla lägenhet kan jag även passa på att ha läsning för mig själv,  starring: Cornelia, Cornelia, Cornelia och Cornelia. Jag vet inte varför, men läsningarna i Angered kändes lite mer levande och givande. Men men...

Mitt effektiva skrivande kommer förhoppningsvis fortlöpa! Jag är själv nyfiken på hur storyn kommer sluta, då jag inte kommit överens med själv än hurvida det ska sluta lyckligt eller olyckligt. Ska någon inse att man inte ska bry sig om andras skitsnack? Ska någon bli superhjälte? Ska någon bli mördad? Det drar sig lite mer åt det förstnämnda, men man får se.


Ha det så gott nu ni alla därute! Hoppas allt går väl!

onsdag 15 juni 2011

Det finns bara lyckliga slut.

London's calling, one, two, HEJ, det är mitt fatala behov av att hävda mig som försöker fortsätta på Annelies inlägg här under! Att skriva när man inte vill. Mina tips är de vanliga: Ät mycket socker, läs inga böcker (antingen är dom för bra och ger dåligt självförtroende, eller för dåliga och fullständigt waste of time!) Köp ett trådlöst tangentbord. Köp en katt. Om du kör fast: kasta katten framför dig och se hur många gånger han kommer tillbaks innan han tröttnar. Vem som ger upp först. Drick starkt kaffe. Blunda. Skriv. Tänk vad lite jag hade att komma med. I morgon är en speciell dag, Lien bjuder oss i trollhättegruppen på lunch! OCH alla kollegor, medmänniskor och andra berörda, på kvällen tänker jag gå ut och ni tänker följa med. Gratis inträde mellan 22-2230. Nu ska jag lära mig spela piano.
'till we meet again, DR Watson!


Att skriva eller inte? Och vart då?

Att skriva kan vara spännande men ibland ett rent helvete. Man fastnar i ett töcken av ångest och kan inte ta sig loss. Hjälp! Det låter som en skräckfilm, tänker du. Vad gör hon då?
När jag trasslar in mig i orden därhemma framför datorn och är redo att slänga ut skiten genom fönstret har jag en plan B. Eftersom jag är gammal (25 år!) och har skrivit sedan åtta års ålder har jag kommit på några knep när det gäller mitt eget skrivande.

Alltså, så där står jag nu med dator i handen (eller båda händer för den är tung) och har öppnat fönstret (Som student måste man tänka på kostnaden för en trasig ruta). Då tar jag ett djupt andetag, tar på mig skorna och går ut. Alltså genom ytterdörren och inte fönstret.

Var går jag då? Överallt där jag kan tjuvlyssna på folk såklart. På tågstationen eller på cafét nere i stan. Där lossnar det och jag frossar i folks bekymmer och privata samtal. Det bästa är om en bebis skriker eller ett par grälar då släpper töcknet på ett kick. Men om jag är trött av ålder och inte orkar gå ut, då sätter jag på musik och teven samtidigt. Det kan ge samma effekt.

Ja, skriva är spännande men desto roligare om man har en hel dator och inte en trasig.Med åldern kommer visdom helt enkelt.

Hälsningar från Trollis!/ Annelie

fredag 10 juni 2011

Sommarvärme och glass!

Ja, i onsdags var det möte för vår lilla grupp i Alingsås!
Jag hade tänkt blogga då, men jag glömde...
Men nu skriver jag!

Vi träffade Lisa & Jonathan på ett glasscafé.
Det va inte fel ska jag säga er!
Vi pratade en del om hur vi skriver och när vi skriver som bäst och självklart om våra texter.

Detta va ju sista träffen innan sommaren.
Det ska bli spännande och se vad som kommer hända med texterna under den tiden!
Ska nog sätta mig och skriva lite på min om en stund.

Eller kanske nu, för jag vet ärligt talat inte vad mer jag ska skriva här!
Här får ni i alla fall en bild från i onsdags på mig, Jonathan, Britta och Lisa!
Den andra Lisa tog kortet så tyvärr får ni ingen bild på henne.



Ska nog skriva här igen snart. Kom på att jag nog har lite bilder från helgen i Angered.
Vi får se!

Ha det!
// Andrea

onsdag 8 juni 2011

Glad sommar (men ta inte sommarlov helt ännu)!

Igår och idag har vi haft avslutande sommarträffar i Trollhättan och Alingsås. Hur har det gått sedan workshophelgen? Har ni ändrat och skrivit mycket i era texter? Hur mår ni?

Ja, lite så var ingångarna för de här träffarna. Innan vi sågs hade deltagarna till uppgift att maila in sina texter till oss utifrån den feedback vi gav efter helgen. Dock visade sig att många har haft fullt upp med mycket annat i livet. Att inspirationen funnits där direkt efter helgen men att det sedan tappades bort en aning. Skolan, jobb och livet har varit där och knackat på. Och precis så kan det ju vara i en skrivprocess. Det är inte alltid man får till det, det är inte alltid man har tid och.... Men då kör vi på det tänkte jag och Jonathan så vi lät deltagarna börja med att skriva om sin skrivprocess. Hur de skriver? Var de skriver? Vilken tid på dygnet de skriver? Hur det känns? Var de får sina idéer ifrån? Om de vet hela berättelsen när de startar eller om den växer fram?

Det är så fint att se hur deltagarna tar sig an uppgiften och skriver, protesterar en aning med kommer fram till sin egen process och också vågar tala om den och dela med sig av den. Ni är modiga - mest hela tiden! I Alingsås hann vi också äta glass på torget och i Trollhättan satt vi kvar till det fina N3 huset stängde för kvällen. Alla deltagare fick också personliga samtal där mycket handlade om att det nu är dags att ta ett rejält tag i sin text, ge den möjlighet att växa och att skapa utrymme för det där med skrivprocessen!

I veckan stod det nu också klart att en av deltagarna tyvärr kommer att lämna projektet. Och det var just det där med tid och att få till det. Ibland passar det inte bara eller annat kommer i mellan. Så fungerar det också.

Nu lite sommarkänsla - men vi hörs igen på mailen i slutet av juni!
/Lisa Lindén projektledare & dramaturg Dramtikerprojektet

tisdag 7 juni 2011

Rajjtan tajjtan!

Idag har vi lärt känna oss själva. Efter djupa självanalyser vid fikabordet:

Johanna: Brukar lägga sig på golvet när hon drabbas av skrivkramp. 
Agnes: Måste sitta i ett helt mörkt rum utan tv för att inte bli störd.
Cornelia: Måste käka konstant, för att inte tappa inspirationen.
Lien: Jobbar bäst under press.
Anna: Fick för lite syre som barn.
Annelie: Var ej närvarande. Men vi saknade henne jättemycke!!!!


Dagen D.

Jonathan lärde oss idag att man måste förstå även sina mördarkaraktärer.
Han lyckas. Med bravur.
Lyssnar noga. 
Våra kära handledare i en livlig diskussion. Typ.

Johanna och Cornelia visade sig ha fler likheter än vi anat.

Rökning dödar. Men gör dig vacker på bild.

Vårt Trollhättespöke.

Anna kröp igenom en sten.


Workshophelg på Angereds Teater - Andra Stället!

 Trots ett hårt hållet schema med 20 minuter för varje text blev helgens arbete väldigt kreativt. Regissören Olof Lindqvist och skådespelarna Kristin Falksten, Hans Brorson, Ove Wolf, Nina Särkimäki och Emmeli Stjernfeldt tog sig an dramatikerns texter med generositet och erfarenhet. Arbetssättet att så här halvvägs in i projektet få sina texter lästa och "sedda" på en scen visade sig vara roligt och inspirerande. "Nu hör jag att jag inte måste skriva så." "Det där måste jag ta bort.". "Där har jag faktiskt skrivit något bra!" var lite av tankarna. Även för oss dramaturger var det skönt att se och höra texterna, vissa saker som vi tänkt på tidigare förstärktes och annat var nytt. 
Önskescenariet skulle vara att vi skulle få möjlighet att arbeta med samma skådespelare även till läsningarna som ska vara i slutet på sommaren - men det vet vi inte ännu. Mycket återstår att skriva - och planering ska göras. Men vi återkommer! Tack till alla ni som deltog!!! 
/vid datorn Lisa Lindén projektledare & dramaturg  Dramatikerprojektet