wooooh

Gooood kväll!

Ignorerar det faktum att det är fredag idag och att jag egentligen borde vara ute och göra staden osäker, och sitter inne med datorn i högsta hugg och försöker få klart pjäsen. äsch, sveper i mig ett glas vin istället. vem vet, kanske man får spännande idéer av vin? meeen ångrar troligen större delen av dem imorgon.

nej, nu är nästan allting färdigt. nu är det bara den satans början kvar. kanske det som man behöver lägga mest fokus på, eftersom det är de 10 första minuterna som kommer att läsas upp? ;) neejdå.

Idag har jag annars varit på besök hos några släktingar, där jag numera är känd som "Agnes - den blivande manusförfattaren". visst, vi säger så.

ja, har även fått handskas med några problem medan jag skrivit. min datorn kraschade helt förra veckan, och kunde därför inte skriva. men eftersom jag sparat pjäsen och alla idéer på min mail så har jag ju kunnat skriva på min systers dator så länge. problemet är att den är köpt i USA, därför finns inte alla bokstäver med på tangentbordet, alltså å ä och ö. sa har lat det tillslut. later inte sa javla bra, eller hur?

ett tips till er alla - spara allt ni skriver på alla tänkbara sätt som går! INTE roligt om allting bara försvinner och man får börja om. it aint pretty.

men nu har datorn plötsligt fått liv igen, men vet ju inte hur länge detta håller så jag får passa på att skriva ikväll!

Hoppas det går bra för er alla.

ja just det, får sällskap av min vovve ikväll också. men tror inte riktigt att hon är till så stor nytta.

tjing!

/AGNES

Kasta draggen älskling!

"Kom igen nu Cornelia, skriv slutet då. Skriv ett magnifikt slut. Sätt kronan på verket nu då. Men hallå? Vad sysslar du med? Kom igen! Har du inga bra idéer eller? SKRIV!"

Suck. Just nu är allt bara...nej. Jag är petig...vill ha Slutet i näven men det är svårt att hitta. Det verkar ha gömt sig under golvet. Ena stunden är jag full med idéer och har svårt att välja vilken jag ska köra på, andra stunden är det tomt och jag bara ratar de tidigare.

"Sov på saken. Nähä...det hjälpte tydligen inte. Testar att sova en gång till då. Nähä? Det måste vara något fel på den där uppmaningen. De jag köpte den av sa att den skulle fungera? Suck, reklamera!"

Jobbigt läge? Ja. Omöjligt läge? Nej

Kom på att jag måste ju skriva på bloggen, fö fan!

Hej vänner.
Jag sitter på en ö, där internet kommer och går men fårlortarna består.
Fårö.
Trevlig ö måste jag säga.
Varje sommar besöker vi denna ö.
Så jag kan ju alla stigar och stränder, satte.
Vart vill jag komma?

Jaja.

Manuset/pjäsen/min text/mitt barn sover för närvarande. Jag vill inte väcka den. Men jag måste väl. För dess egen skull. Och min!

Vet inte hur slutet kommer ta sig. Det är smått frustrerande. Men men. Dä ä väl bara å hitt på nåt. Hitt på nå revolutionerande vättja. Så att dä tappas hakor. Elle skriv nå sorgligt, så att dä tappas tårar. Hmm, vi får väl se.

Jag har faktiskt funderat på en underbar nödlösning, så att jag kan smita ifrån hela slutet-grejen. Helt enkelt; Jag skiter i slutet!!! En berättelse med en början och en fortsättning och... inget mer. Grymt! Då kör jag på det! Då kan jag gå och lägga mig med kakburken och läsa Créme fraiche istället... (!)... Mycket bra samt kul bok Mcbeal.

Och en hälsning till Annelie. Hjärtliga gratulationer. Bra att du insett vad vi alla alltid vetat.

Nej nu ska jag väl ta och tänka på refrängen gott folk. Det är ju en dag imorgon också. Och då far jag hem.

Love from Johanna långben.

Liten uppdatering...

Hej, ja nu skriver jag här.
"Jag" är Andrea föresten.

Det går, men inte så snabbt. Jag skriver så gott jag kan och försöker verkligen.
Har bett Jonathan om lite hjälp, men har inte haft tid att sätta mig och läsa hans svar fören nu.

Eller ja, jag har haft tid egentligen.
Men jag har inte mått så bra och har prioriterat annat.
Som att hitta jobb.

Men jag jobbar vidare.
Imorgon kommer en vän till mig från Halsberg och hälsar på!
Ska be henne läsa min text och få lite feedback öga mot öga.

Skriver nog här igen när jag känner för det.
Funderar på att lägga upp en liten dikt jag skrivit, men den är inte helt klar en så ni får vänta.

Over and Out
// Andrea

Vadå, vänta, undrar hur det går för mig. Det kan jag ju skriva om. Just nu går det inte alls för just nu är det ett heltidsjobb att inte tappa hoppet om mänskligheten totalt. Denna plötsliga djupsinnighet är konstitutionell. HA vilka svåra ord jag kan. Nej: Att man kan skjuta nästan hundra människor på en ö och en Stephen King-bok är vad som ligger bakom denna spektakulära sinnesstämning. Stephen King borde aldrig få ge ut en bok, han behärskar inte konsten att försköna. Man måste försköna, annars är det förgäves. Allt han har lyckats åstadkomma med den här jävla boken (Marathonmarschen) är att jag tror att jag ska bli skjuten hela tiden, samtidigt som jag inte tycks kapabel att släppa tanken att alla kommer dö snart. Det bara tar mig tillbaks till mina ständiga utläggningar om ansvar. M a n  f å r  i n t e skriva en sån bok! Om man gör det måste det stå en varningstext riktad personligen till mig. Något i stil med: "Vänligen notera: Om du är extra känslig för nattsvarta historier utan hopp eller romantisering, har svårt att hantera när varje positivt laddat begrepp dissekeras in till minsta elektron och om du tycker det är rätt obehagligt att känna att du snart kommer dö - läs en annan bok. Särskilt A. Zetterström varnas." Då hade det varit okej. Vänta. Pratar jag fortfarande om Stephen King? Jag är besatt. Besatt av att ta reda på ifall det verkligen är okej att göra såhär. Äh. Vänta, var det inte mig själv jag skulle skriva om? Juste. Börjar om:

Min Josefina har blivit sjuk. Det är lite synd om henne, men hon har även blivit ett par år äldre och anammat ett språk som inte en människa på denna jord talar. Hon använder många ord som slutar på 'sera'. Romantisera. Ideologisera. Emotionalisera. Ja, ofta hittar hon på dessa ord själv. Hon är även förtjust i att göra verb av alla ord hon kommer över. Också har hon så mycket självdistans att hon inte är trovärdig. Jag är väldigt glad att hon inte är trovärdig. Det är konsten som skapar verkligheten, inte tvärt om. Verkligheten överträffar fiktionen. Hur absurd Josefina än må vara så finns hon alldeles säkert någonstans. Kanske var det hon som var den främsta förespråkaren för att avskaffa slaveriet, kanske var det hon som sköt vilt omkring sig på  en ö. Jag vet inte vem hon är, allt jag vet är att hon har blivit sjuk och ett par år äldre och ett par kilo mindre trovärdig.

Å andra sidan, träffar man Marilyn Monroe sådär sonika i en spegel en eftermiddag så tappar man förmodligen fotfästet vem man än är. Även Jesus hade lite problem med just fotfästet när han dog, har jag förstått. Jag avskyr Josefina grovt. Det är kul att skapa karaktärer man inte står ut med. Jag har alltid svårt att komma på bra slut till saker jag skriver. Det slutar ofta med att jag, i sann Tarantino-anda, tar död på varenda en. Så ska det inte bli den här gången. (det var det där med ansvar) Kanske är det vad jag bör fundera över istället för att sitta här och snacka Stephen King och göra mig lustig över mina egna karaktärer.

'til we meet again, yoda.

Tänk - att någon kallade mig för Anna McBeal. Nog för att det låter som en hamburgare, det gör ingenting. Det är det snällaste någon kan säga till mig - rynkannelie, I LOVE YOU! Och 'grattis' eller 'hurra' eller vad man nu använder för ord, att du fått lite självinsikt på köpet! Klart du är bra. Det vet ju jag och jag har ju alltid rätt. Gammalt djungelordspråk. Over and out,

McBeal

Va?

Helt plötsligt händer det. Molnen skingras och jag ser min text i nytt ljus. Jag ser vart det dimper ned och vart det blir långdraget, jag ser "plötsligheterna" och hur texten har olika tempo. Helt plötsligt efter ångesttimme, ångestdagar och ångestveckor släpper det. Bara så där. Känner mig ganska nykär i texten. Härligt!

Det gäller att inte ge upp.

Peace out Annelie alias rynktanten (Anna McBeals orginella smekamn på mig)

Never ending story!

Jag har, efter mycket om och men, skrivit ner slutet på mitt manus! Är mycket nöjd! Har en början, och ett slut.. mellandelen måste jag fila på mer! Kommer man någonsin bli helt nöjd..?
Känns som att man stirrar sig blind på sin text.. läser den så många gånger att man nästan glömmer bort hur man vill ha den..

Jag jagar inspirationen, svårt att fånga den ibland! Måste få lång tid på mig att skriva, men jag blir aldrig orolig för att inte bli klar i tid.. vet att inspirationen kommer så småningom, även om det tar tid.

Familjen har frågat mig flera gånger om jag är klar snart, efter många timmars spenderande åt att sitta med manuset, men får förklara att ibland sitter man bara och filar och pillar med texten, utan att skriva till fler sidor. Vad förvånade dom blev! Och jag blev förvånad över att dom tror att det verkar vara en barnlek att skriva ett manus. Efterarbetet tar tid! Mer tid än själva skrivandet, enligt mig. Men det är ju så rooooligt!

Nu ska jag jaga mer inspiration!

Lisa

12:23 -

jag vill äta glass.
jag vill äta glass.
jag vill äta glass.

12:24 -

äh

Anna

Din värsta fiende

Din värsta fiende och även min är jag och du. Såhär på upploppet när texten är "nästan-klar-men-ändå-inte" poppar du och jag upp som gubben i lådan. Suprise! Jag är min värsta kritiker och du din. När jag skriver och skriver står jag själv där över axeln och petar med en pinne och stör.
"Du suger!"
"Som om någon vill läsa den här pjäsen!"
"Lika bra du ger upp."

Det finns ingen som kan kritisera mig så bra som jag själv. Jag är hård, hänsynslös och lämnar mitt självförtroende att förblöda vid dikkanten.

Så vad gör jag eller vad gör du?

Du och jag gör det enda vettiga. Ta ett riktigt snack med dig själv och prata ut. Jag ska ha ett med mig. För varje kritik jag ger mig själv, för varje inrepeterad "du suger" replik ska jag ge mig själv svar på tal. Så måste jag hålla på tills jag är tyst och låter mig själv skriva. 

"Du suger!"
"Du ljuger, jag suger inte alls. Det här kommer bli riktigt bra."
"Du har fel."
"Nej, du har fel."

Ingen hade sagt att skriva var lätt. Ingen hade sagt att det skulle vara såhär svårt.
Men ingen hade heller sagt att jag skulle börja prata med mig själv. Kanske ett steg i skrivprocessen, vad vet jag eller vad vet du?

Peace out från Rynktanten

Hej alla. Ni suger på att skriva här. Men jag suger å andra sidan på att skriva det som borde skrivas, så jag antar att jag är värst ändå. C'mon. Never lose the spirit. Håll ditt huvud högt. Salta era popcorn, för ni vet att Gandhi riskerade sitt liv för att vi skulle få salta våra popcorn. Stäng dörren och skriv, för ni vet att Virginia Wolf  riskerade sitt egenvärde för att vi skulle få våra egna rum att skriva i. Jag försöker väl bara säga, äh, ge inte upp. Det finns bara lyckliga slut.