Helt plötsligt händer det. Molnen skingras och jag ser min text i nytt ljus. Jag ser vart det dimper ned och vart det blir långdraget, jag ser "plötsligheterna" och hur texten har olika tempo. Helt plötsligt efter ångesttimme, ångestdagar och ångestveckor släpper det. Bara så där. Känner mig ganska nykär i texten. Härligt!
Det gäller att inte ge upp.
Peace out Annelie alias rynktanten (Anna McBeals orginella smekamn på mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar